Etikettarkiv: Lobbyism

Vem påverkar politiken? Seminarium tillsammans med SNS

SnsI måndags anordnade vi ett seminarium tillsammans med SNS om vem det är som påverkar politiken. På seminariet presenterade Erik Lundberg och Christina Garsten de rapporter som de har skrivit för utredningen om intresseorganisationers påverkan respektive de policyprofessionella i svensk politik. Elisabeth Thand Ringqvist och Janne Larsson fick sedan kommentera presentationerna. Seminariet leddes av Nedjma Chaouche. Rapporterna kan du ladda ner här. Seminariet spelades in och går att se på SVT forum (börjar vid 01:01:05). Det går även att lyssna på seminariet i soundcloud. Du hittar länken på  SNS hemsida.

Den 1 juli – Folkstyre utan folkvalda – om de policyprofessionellas roll i den svenska demokratin

IMG_9817

Den 1 juli anordnade vi ett seminarium där Christina Garsten, professor i socialantropologi, presenterade den rapport som hon har skrivit för utredningen om de policyprofessionellas växande roll i demokratin. Du hittar rapporten här.IMG_9835Presentationen följdes åt av ett samtal mellan Ulrica Schenström, direktör hos Hallvarsson & Harlvarsson, Daniel Suhonen, vd Katalys, och Karin Svanborg-Sjövall, vd Timbro.IMG_9852

Panelen var inte helt nöjda med den beskrivning av policyprofessionella som finns i rapporten. Kritiken var att man har dragit för många över en kam.  Mer nyansering efterfrågades. Samtidigt fanns det förståelse för vikten av att ringa in denna nya yrkesgrupp och vad den innebär för demokratin.  Panelen var i stort sett överens om att det behövs någon typ av karantän när politiker går mellan ett förtroendeuppdrag och lobbyism. De menade dock att det blir svårt att driva igenom för politiker då det kräver en längre tids lön efter avslutat politiskt uppdrag, vilket inte kommer bli populärt bland medborgarna.

”Politikproffs i kulisserna styr utan demokratiskt mandat” – DN debatt

”De policyprofessionella består företrädelsevis av unga, Stockholmsbaserade och högutbildade personer och de utmärks som regel av en mycket stark vilja till politiskt makt”

Citatet ovan återfinns i lördagens DN, som innehöll en debattartikel av forskarna Christina Garsten (som också skriver för Demokratiutredningen), Bo Rothstein och Stefan Svallfors. Artikeln handlar om en växande yrkesgrupp som får allt viktigare roll i vår demokrati: de policyprofessionella. Forskarna menar att utvecklingen för med sig en ökad betydelse av pengar, ett växande behov av karenstider och stark centralisering av den politiska makten inom partier och organisationer. Läs mer om varför det är så här.

Intervju med Christina Garsten

2014 års Demokratiutredning har bett ett antal forskare att bidra till utredningens arbete genom att skriva underlagsrapporter med olika teman som på ett eller annat sätt är intressanta för utredningen. Underlagsrapporterna kommer sedan att resultera i en antologi som kommer att tryckas tillsammans med betänkandet. Några av rapporterna publiceras under våren och några under hösten och i samband med att de publiceras anordnar vi seminarier. Fram tills dess att rapporterna publiceras kan intresserade kan få en inblick i vilka frågeställningar som forskarna brottas med genom de intervjuer som vi publicerar på hemsidan. Denna gång intervjuas Christina Garsten, professor i socialantropologi vid Stockholms universitet och en av författarna bakom boken Makt utan mandat: De policyprofessionella i svensk politik.


christinagarstenDu ska skriva om närvaron av policyprofessionella i det politiska beslutsfattandet. Kan du beskriva vad detta begrepp, de policyprofessionella, betyder och vilka de är?
Med detta begrepp avses aktörer inom den politiska sfären som inte är förtroendevalda utan anställda för att bedriva politik, till exempel politiskt sakkunniga, politiska sekreterare, pressekreterare, pr-konsulter och utredare på fackförbund och tankesmedjor. Dessa aktörer har ökat kraftigt i antal under de senaste decennierna, och deras inflytande har också vuxit sig allt större.

Vad tror du ligger bakom denna utveckling med ett ökat antal policyprofessionella i politiken?
Andelen politiskt sakkunniga har vuxit successivt under ett antal decennier, så att folkvalda politiker kommit att omge sig med ett entourage av politiskt anställda. Det svarar delvis mot ett ökat behov av sakkunskap och expertis inom specifika politiska sakområden, men också mot behov av grundliga och snabba utredningar samt en medialisering av politiken.

Vilka eventuella demokratiutmaningar ser du med en utveckling mot en ökad närvaro av policyprofessionella i politiken?
En av den representativa demokratins grundvalar är att all offentlig maktutövning ska ha tydliga regler och procedurer för hur den offentliga maktutövningen kan granskas, så att det blir möjligt att i efterhand utkräva ansvar. Formerna för ett sådant ansvarsutkrävande är oklara vad gäller kategorin policyprofessionella – därav titeln som vi valt för boken, ”Makt utan mandat”. En annan utmaning är att politiken alltmer flyttas från medlemmarna och politiskt aktiva medborgare till specialister inom olika policyområden, vilket på sikt kan urholka en aktiv demokrati.

Intervju med Erik Lundberg

2014 års Demokratiutredning har bett ett antal forskare att bidra till utredningens arbete genom att skriva underlagsrapporter med olika teman som på ett eller annat sätt är intressanta för utredningen. Underlagsrapporterna kommer sedan att resultera i en antologi som kommer att tryckas tillsammans med betänkandet. Rapporterna presenteras i sin helhet först till våren, men fram tills dess kommer det att dyka upp intervjuer med forskarna på hemsidan så att intresserade kan få en inblick i vilka frågeställningar som de brottas med. Denna gång intervjuas Erik Lundberg, doktor i statskunskap vid Örebros universitet.


Bild på Erik LundbergVad kommer din rapport att handla om?
Min rapport kommer att handla om intresse-organisationers politiska påverkan i samband med utformningen av den statliga politiken. Jag kommer rikta särskilt intresse mot intresseorganisationernas möjligheter till politisk påverkan på formella kanaler, nämligen det statliga kommitté- och remissväsendet, samt på mer informella kanaler, det vill säga lobbying. I rapporten kommer jag att analysera intresse-organisationernas påverkansmöjligheter utifrån centrala demokrativärden och föra en diskussion om hur staten kan förhålla sig till intresseorganisationernas politiska påverkan. Den övergripande målsättningen är alltså att öka kunskapen om intresseorganisationers påverkansmöjligheter på två tämligen olika kanaler för politisk påverkan och vilken roll de spelar i svensk politik.

Du har forskat om remissväsendet. Vilken roll spelar möjligheten att svara på remiss för intresseorganisationer och hur har denna påverkanskanal förändrats över tid?
I den svenska demokratin har intresseorganisationerna varit en naturlig del i den statliga beslutsprocessen. Under en stor del av 1900-talet präglades påverkansmöjligheterna av en korporativ modell där vissa typer av intresseorganisationer under institutionaliserade förhållanden gavs en särställning av staten i samband med utformningen av politiken. Institutionaliserade kanaler, såsom det statliga kommitté- och remissväsendet, var under denna tid centrala för intresseorganisationernas politiska påverkansarbete. Inom loppet av tre decennier har emellertid förutsättningarna för intresseorganisationerna att påverka politiken förändrats. Den korporativa modellen har försvagats och betydelsen av lobbying, opinionsbildning och media har ökat. Mot denna bakgrund kan man kanske tro att formella och institutionaliserade kanaler som statliga kommitté- och remissväsendet helt har spelat ut sin roll. Min forskning visar dock att även om dessa påverkanskanaler har fått konkurrens och erbjuder begränsade möjligheter att i sig påverka politiken så värderas de av intresseorganisationer för sin formalitet, förutsägbarhet och relativa öppenhet. Remissväsendet tycks också ha en potential att samla en relativt bred kategori av intresseorganisationer. För intresseorganisationer är remissväsendet också en viktig källa till legitimitet. Därtill används remissvaren som ett externt redskap, både i samband med organisationernas lobbyarbete gentemot politiker och tjänstemän och i organisationernas interna diskussion och kommunikation.

Kan olika intresseorganisationers försök att påverka det politiska beslutsfattandet i regering och riksdag genom informella kanaler, exempelvis personliga kontakter, vara ett demokratiproblem? På vilket sätt?
Intresseorganisationernas närvaro i politiken kan utgöra både en tillgång och ett problem för demokratin. Mycket talar för att informella påverkanskanaler såsom personliga kontakter med politiker och tjänstemän, så kallad lobbying, har ökat i Sverige över tid. En risk med lobbying är att det bidrar till ojämlikhet och en elitdriven politik där organisationer med goda ekonomiska förutsättningar och priviligierad position gentemot beslutsfattare intar en särställning i politiken på bekostnad av mindre resursstarka organisationer. Lobbying kan också bidra till att den politiska påverkan sker i mer slutna system där medborgarnas insyn är begränsad. Samtidigt utgör lobbying också en tillgång för demokratin. Ytterst handlar det om rätten att utrycka sin åsikt och förmedla den till beslutsfattare. Intresseorganisationer ger medborgare och aktörer i samhället en ytterligare kanal att föra fram synpunkter, kunskap, idéer och perspektiv i frågor där staten själv inte förfogar över adekvat eller tillräckligt detaljerad kännedom. Att säga att lobbying innebär ett hot mot demokratin är därför inte så enkelt och dess demokratiska potential är till stor del beroende på under vilka villkor lobbying äger rum. Samtidigt ska vi komma ihåg att de negativa effekterna av intresseorganisationernas påverkansförsök inte bara gäller den påverkan som sker genom intresseorganisationernas informella kontakter med politiker och tjänstemän. Även det påverkansarbete som ägde rum i samband med den korporativa modellen utmärktes av att vara elitistisk men det skedde inom ramen för en fastare institutionell struktur.